Till morgondagen och efter den

Det gick rätt bra idag, jag vaknade tidigare än jag gjort på hela veckan, jag kände mig utvilad och som om jag äntligen börjar komma på rätt spår igen efter en veckas vila och egentid. Det höll i sig längre än jag trott, det var inte förrän ett par timmar sedan som jag började känna mig trött, redo att sova en stund, men jag tvingar mig själv att vara vaken i alla fall en stund till. Jag kan lägga mig extra tidigt i kväll, så att jag får sova ut ordentligt tills imorgon.

Jag ska gå tilljobbet imorgon, inte för att jag egentligen vill utan för att jag inte längre kan vara hemma utan sjukintyg från läkaren och jag har inte fått tag på honom. Strax innan klockan fem ringde min chef och frågade om jag hade ett intyg för nu får jag inte vara hemma längre. Jag undrar om han ringer alla sina anställda när de är hemma "för länge" eller om jag ska anse mig själv vara lite speciell i hans ögon.

Särskilt speciell känner jag mig dock inte, i alla fall inte när han återigen antyder att förskolan kanske inte är den bästa arbetsplatsen för mig. Han är ju sååå bekymrad för mig, han tänker ju bara på mitt bästa. Av någon anledning har jag svårt att tro att det är endast omtanke från hans sida, det är ju inte första gången han cirklar runt ämnet om min fortsatta anställning, en gam som väntar på de sista dödsrycken.

Idag nämnde han att han måste föra vidare sina tankar till den nya chefen, inte enbart tala om att jag är sjuk och att vi har en överenskommelse angående hur min anställning kommer se ut om jag beviljas sjukersättning i januari. Så många gånger som han nämnt det för mig så verkar det inte helt otroligt att han inte anser att jag borde fundera på att skaffa ett annat jobb och när han nämner den nye chefen känns det mer osm ett hot än omtanke.

Just nu är jag osäker på hur jag ska göra, jag hade hoppats på en nystart med den nye chefen, en chans att börja om utan en massa förutfattade meningar från hans sida. Skulle min nuvarande chef föra vidare sin betänkligheter är det osäkert på hur det kommer bli, kanske får jag en ny chef med gamla tankar och åsikter om min sjukdom som ingen utom jag egentligen kan säga något om. Framtiden lär utvisa hur det blir.