Jag har alltid varit något av en språkpolis även om jag emellanåt råkar ut för rena slarvfel, som att jag numera skriver ordet 'the' på engelska som 'teh' när jag slinter på tangentbordet. Men annat än det så är jag nästan sjukligt fixerad vid både stavning och grammatik, det börjar nästan krypa i mig och jag är där med den mentala rödpennan för att rätta alla fel. Jag kan ju säga att jag åtminstone bättrat mig lite.
Numera kan jag se stavfel utan att drabbas av den överväldigande lusten att hitta ett sudd och en penna så att jag kan fixa till det hela, men det finns gånger då stavningen och grammatiken är så hemsk att jag måste sluta läsa eländet. För egen del så är jag nästintill pedantisk; aldrig börja meningar med 'och' eller liten bokstav, komma ihåg att skriva 'att', och det är fan dödsstraff på att skriva 'dom' istället för 'dem' eller 'de'.
Första gången min inre språkpolis började gråta var på gymnasiet då hade min svenskalärare, möjligen i ren desperation att få använda sin rödpenna, satt en bock i hörnet på min uppsats. Jag läste den där raden om och om igen men hittade inget fel så till sist gick jag för att fråga vad felet var. De följande fem minuter ägnades åt att övertala läraren att det faktisk stavas 'gjorde' och inte 'jorde'.
Andra gången kom några år senare när jag gick på högskolan och en av mina studiekamrater som dessutom skulle undervisa på högstadiet, menade att hennes elever inte behövde lära sig stava rätt så länge hon förstod vad de menade i sin text. Här talade hon alltså inte bara om rena slarvfel utan även att det var fritt fram med särskrivningar, galen grammatik och 'ck' i varje ord med ett K-ljud.
Som ett skämt kan ju särskrvningar vara lite lustiga, ett exempel på detta kan man ju se i diverse humorböcker, men å andra sidan så skrattar jag åt det mesta, även om det är mörka eller rent av låga skämt. Skämt om stavning faller under kategorin mörka skämt för mig, ungefär som att skämta om döden eller olyckor. Det finns ju faktiskt människor som skadas av stavfel, jag råkar vara en av dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar