Idag har min syster med all säkerhet ringt till vår mamma och det har än en gång bekräftats att hon har rätt, hon är den bättre dottern. Sedan snackar hon visserligen i nattmössan när hon påstår att hon är det bästa och mest älskade barnet, men vi kan ha överseende med det för uppenbarligen lider hon av storhetsvansinne och sådant kan vara svårbotat, särskilt när det fått pågå obehindrat så länge som det har gjort.
Min mamma fyller idag 53 år och jag glömde totalt bort att ringa till henne och säga grattis. Först jobbade jag och sedan hann jag bara vara hemma en liten stund innan jag skulle iväg och klippa mig, och efter det var jag så trött att jag slocknade och sov i tre timmar - glömde att ta mitt roliga lilla piller imorse. Kanske borde ha gjort det men jag försöker spara mig till speciella tillfällen...
Som mammas födelsedagsfirande, vilket jag antar kommer bli till helgen. Återigen, jag är den sämre dottern och det är min syster som har koll på allt sådant där. Jag brukar bli informerad om vad jag förväntas göra och sedan gör jag det, samt hjälper till att hålla i trådarna på den stora dagen. Men på det stora hela är planeringsbiten inte riktigt min grej - sådant där är den bättre dottern så mycket duktigare på ändå.
Och medan jag och syrran fightas om vem som är den bättre dottern - helt klart med min syster i ledningen - så tar vår bror det lugnt. Han behöver inte slåss om någon position, han har den redan och står som outmanad mästare. Den bättre sonen är även den ende sonen, det yngsta barnet och mer eller mindre den absoluta favoriten - vilket retade min syster och mig något enormt när vi växte upp men nu har vi annat att oroa oss för. Som vem som kommer ta hem segern i årets "Bäst i Test - Dotter Edition".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar