Jag förstår verkligen inte vad det är som är fel, men jag har fortfarande jätteont i hela ansiktet. Det brukar kännas rätt okej när jag vaknar, kanske en smula obehagligt. Men allt eftersom dagen går så byggs trycket på och fram vid tre-tiden känns det som att någon försöker pressa in stora tjocka och väldigt trubbiga spikar i ansiktet på mig. Värktabletter hjälper inte, att sova bort smärtan går inte och jag håller på att bli tokig.
Hur ska jag orka arbeta om jag har så ont att jag bara vill gråta? Det här kan inte vara normalt. En annan sak som inte är normal är att vara förkyld i fem-sex veckor - eller? Jag brukar aldrig vara sjuk så här länge, två veckor på sin höjd och den här förkylningen har varit superkonstig. Hostat konstant, gått igenom femton paket pappersnäsdukar på en och en halv vecka och nu det här trycket ovanför ögat där näsa och ögonbryn möts.
Inte blev det någon Bike-dag idag heller, men jag hörde motorcyklarna rulla förbi hela dagen eftersom hela grejen gick av stapeln i närheten av där jag bor. Så det har rumlat och morrat och rytit hela dagen, för att ersättas fram på kvällen av en unge med visselpipa. Jag trodde skallen skulle sprängas och det hjälpte inte att stänga fönstren så till sist fick jag ta fram mina trogna öronproppar. Ah, ljuva tystnad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar