Ibland kan man bli helt tokig, både på sig själv och på andra. Idag ska erkännas att det var mest på mig själv, men inte utan hjälp av andra. Jag gick hem från jobbet vid ett-tiden och skulle vänta på bussen i en timma innan jag kunde åka iväg och klippa mig. På busshållsplatsen tar jag fram mobilen för att kolla klockan och ser att jag har ett röstmeddelande, men hinner inte spela det innan bussen kommer.
Kliver på och hittar en plats innan jag spelar upp meddelandet och vad tror ni att jag fick höra? Jo, just precis! Min frisörska är hemma för vård av barn och jag ska ringa och omboka min tid. Jag höll på att smälla huvudet i fönsterrutan! Hann åka en hållplats och gick sedan av och tog en promenad hem längs cykelvägen som går förbi kyrkogården och skogen. Kom hem och ringde upp frisörsalongen och bokade om till imorgon.
Mår fortfarande inget vidare och den korta promenaden sög totalt musten ur mig. Jag var trött redan innan jag åkte men tänkte att jag behövde bara ta mig till frisörskan och hem så skulle allt vara bra sedan och jag kunde sova en stund. Men icke sa Nicke! Mina höftleder känns som om någon hällt betong i dem och det liksom skaver och grusar sig när jag går. Jag hatar verkligen att vara förkyld, man blir ju helt knas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar