Kollegraterna

Jag måste bara få skriva om detta. Att jag har så fruktansvärt underbara kollegor och kamrater på jobbet, så fantastiska att jag från och med nu tänker hänvisa till dem som kollegraterna. Vi är inte bara kollegor och vi får faktiskt vara vänner, även på arbetstid, vad högste chefen än tycker om den saken. Vi är ju både oss själva och vi är pedagoger och arbetskamrater, det måste finnas både uppdraget och relationer.

Jag har svårt med orden ibland, att uttrycka hur jag känner, för ibland finns det helt enkelt inte tillräckligt med ord för att beskriva allt. Men det jag främst kommer att tänka på är värme och omtanke, vänskap helt enkelt - även om det aldrig är ett enkelt ord för vänskap betyder så mycket. Vänskap gör en människa lycklig, varm, harmonisk, välvillig - vänskap är en tyngd i bröstkorgen och härlig värme i kroppen.

Idag vill jag särskilt säga ett stort tack till tre av mina kollegor som har bidragit till att göra den här dagen och kvällen bra, precis som de är med att göra alla dagar bra. Emelie, för att du är så glad och skojig, det är aldrig en tråkig stund med dig. Anna, för att du är med på tänket och för att du varit en jättebra kamrat under de senaste två åren. Sandra, för att du är någon att prata med om lättsamt och allvarligt och alltid är lika glad.

Självklart ska jag inte glömma alla på min avdelning, alla i blocket (våra två avdelningar som samarbetar), eller alla i huset. Men just idag var det ni tre som gjorde mig glad och varm inombords, vare sig det var med ett skämt och ett skratt, eller med en lång diskussion stående ute i regnet. Jag vet att jag sagt det många gånger förut, men det finns ingen bättre arbetsplats än min och det ska ni tre ha stort tack för.