Nu har jag haft lönesamtal med chefen och det... gick. Ja, mer än s kan jag väl inte säga egentligen. Jag vet att jag antagligen får det att låta väldigt negativt om min nuvarande relation med min chef, men jag kan verkligen inte se det goda i de saker han säger och står för just nu. Han har en väldigt rutten inställning till det här med att vara sjukskriven, som om min arbetsprestation på något sätt blir lidande.
Jag försöker verkligen se positivt på saker som sker i mitt liv, se möjligheterna istället för motgångarna, men ibland känns det som att man kämpar i motvind. Just nu är motvinden stark och håller på att slå omkull mig om jag inte aktar mig och håller emot för allt vad jag är värd. Men man blir så trött och matt i kroppen av att hela tiden slåss och kämpa emot - så jag väljer istället många gånger att ge upp.
Det är enklare att bara släppa taget och låta allting skölja över mig, låta mig svepas med och försöka vara nöjd trots att jag fladdrar runt i vinden. Men det är ju inte rätt det heller, så ska det ju inte behöva vara. Visst ska man inte bara behöva nöja sig och vara glad, det där skitsnacket tror jag bara inte på. Jag vill inte vara nöjd men jag tvingar mig själv att vara det i alla fall så att jag ska slippa vara missnöjd.
I slutändan så vet jag ju att det inte kommer gagna mig, för istället kommer jag bli bitter och det är det sista jag vill vara. Men just nu, som det ser ut idag, så tror jag inte att jag orkar kämpa emot heller. Så jag gör som jag alltid gör när motgångarna blir för många, jag ger upp, låter mig svepas med och låtsas istället att allt är bra. Sedan kan jag spy galla över all skit här i bloggen eller till någon nära vän.
Jag har verkligen helt underbara vänner. De är kanske inte så många, men de finns alltid där och ställer alltid upp. Därför vill jag skicka ut ett stort tack och en lång hård varm kram till mina vänner. Med risk för att nosa in på fjortisterritorie, så vill jag säga att ni betyder så väldigt mycket för mig och jag tycker om er mer än vad jag kan säga med ord. Utan er skulle motgångarna vara så mycket svårare att överleva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar