Vad gör du i mitt hus?!

Jag hade helt glömt bort att jag skulle skriva om det här, i all spänning med nya mediciner. I fredags eftermiddag på jobbet när vi satt och åt lunch, började min kollega som satt vid det andra bordet, fråga barnen hur olika saker låter. Till exempel hur en ko låter, eller en hund, eller ett tåg. En av våra femåriga tjejer (fröken E) hade så klart svaren på alla dessa frågor, till och med; "Hur låter en man?" Utan tvekan svarade hon;

"Vad gör du i mitt hus?!"

Jag och kollegan bara tittade på varandra och försökte verkligen att inte skratta. När tjejen sedan fick frågan hur en kvinna låter, så blir hennes röst pipig istället för mörk och grov, och hon piper fram ett; "Hej, hej!" Herregud, genusföreläsarna skulle väl dö om de fick höra talas om detta. Jag tyckte mest att det var en del roliga svar på de där frågorna. Som frågan om hur barnet självt låter och hon svarade "Konstig" med en axelryckning.

Barn har verkligen en hel del roligheter för sig, och mycket av det de säger är så underbart. Som "Jag vill också kuka, varför får bara han kuka men aldrig jag?" när det blir diskussioner om vem som ska hjälpa till att duka borden innan lunch. Eller som det min syster berättade om två-åringarna på hennes avdelning, som såg fåglar utanför fönstret och ropade; "Pippi, pippi!", varpå ett barn tog till överkurs och ropade; "Två pippar!"