Våffeldagen

Jag har hört rykten om att det är Våffeldagen idag, men det kan väl ändå inte stämma. Visst måste det vara illvilliga falska rykten, avsedda att håna mig. Javisst måste det vara så, för om ryktena är samma är livet alltför grymt att leva. Här sitter nämligen jag utan det allra viktigaste att äga så här på denna dag, det som gör hela den här dagen möjlig. Den grymma sanningen är att jag äger inget våffeljärn!

Onsdag efetrmiddag med två dagar kvar till löningen är det dessutom lite krångligt att få tag på ett våffeljärn, vilket bara göra saken än värre. Hur kunde det bli så här, hur kunde det undgå mig att jag behövde ett våffeljärn. Jag vet ju att jag älskar våfflor, jag vet att det är betydligt enklare att göra våfflor än det är att till exempel steka pannkakor, men ändå så har jag inget våffeljärn i min ägo trots att jag har allt annat.

Brödrost och elbisp och smörgåsgrill och diskmaskin och microvågsugn och kaffebryggare - och jag dricker inte ens kaffe! Det verkar fel på något sätt att det finns en kaffebryggare i mitt hem, men inget våffeljärn. Fast, det är klart, även om jag haft ett våffeljärn så har jag varken ägg eller mjölk hemma, inte heller grädde eller sylt, så det hade nog inte blivit några våfflor i alla fall. Men fy vad sugen jag är.